Puh! Det satt hårt åt! Med mycket möda och stort besvär, lämnade vi storstaden med 3 nya, friska poäng, efter 1-2 (1-0) borta mot Bunkeflo.
Fotbollsmässigt gör vi ingen stor prestation. Matchen präglas från vår sida av många felbeslut, kombinerat med slarv i de tekniska momenten. Visst, de yttre förutsättningarna ställde högre krav på de tekniska utförandena, men då får vi se till att vara noggrannare och mer koncentrerade när vi utför dem.
Det arbetsmässiga får fullt godkänt och moralen i laget är som alltid, hög. Vi lyckas vända ett underläge i halvlek till uddamålsvinst, trots mycket mer att önska när det gäller det spelmässiga. Och det är beundransvärt. Vi ger oss aldrig!
Ett av de viktigaste ögonblicken för matchutvecklingen, var Johannas straffräddning vid ställningen 1-0, en bit in i andra. Utan den räddningen, hade uppförsbacken kanske blivit för brant.
Kvitteringen av Linn är ett skott från vänster, med vänstran(!), som i en båge lyckas leta sig in i målvaktens högra kryss. Det var inte den renaste träffen eller hårdaste skottet, men oj vad gott det var att se bollen leta sig in i maskorna.
1-2 gör Louise, efter att ha väggspelat sig fram med hjälp av "Önne" och sedan genombrott in i straffområdet till vänster och en välplacerad höger bredsida i målvaktens bortre.
Återstoden av matchen blev ett hårt slit för att hålla undan och sällan har en visselpipas ljud låtit så bra, som när domaren bestämde sig för att blåsa slut.
Vi kan konstatera att vi har kapacitet att spela en betydligt bättre fotboll än vad vi lyckades prestera på Brovallen och möjligtvis kan rättvisan i resultatet diskuteras, om vi utgår från det spelmässiga. Men, jag tycker att vi är det lag som skapar flest målchanser och med större skärpa och skicklighet ska vi "sätta dit" åtminstone ett par, tre till.
Godkänt till samtliga för "jobbet" och den extra klappen i ryggen får delas på tre. Johanna, Amanda och "Önne" gör habila insatser på sina respektive positioner.
Ses vi på tisdag och så ny match på torsdag.
Bra jobbat, tjejer!
Rolf.