Ny bortamatch, denna gång mot fjolårets nykomling i division 3, Klippans FF.
Det delades på poängen efter 1-1 (0-0). Målskytt Willas.
Första halvlekens fotbollsmässiga prestation, måste vara bland det svagaste, från vår sida, på mången god dag. Det var inte mycket till konstruktivitet eller bestämma rytmen. Nej, istället ett hejvilt sparkande och tjongande. Förmildrande omständigheter? Jo, visst, det fanns det. En grym motvind och ett "halv-knudigt" underlag kan sättas på det kontot. MEN, vi är faktiskt bättre både individuellt och lagmässigt än det vi visade och jag tycker nog, trots allt, att vi ska kunna ställa högre krav på oss själva, oavsett om de yttre omständigheterna är besvärliga.
Klippan äger mycket boll i första, har en i stolpen, men vi lyckas tack vare vårt ihärdiga kämpande, som vi som vanligt lyfter på hatten för, hålla tätt bakåt.
Andra får ett annat utseende. Vi flyttar fram positionerna, hittar ett bättre passningsspel och skapar chanser. Egentligen tillräckligt för att åka hem med en "trea".
0-1 exekuteras charmant av Willas och sedan finns det både hel- och halvchanser för att utöka målskörden ( bl a en frispark i stolpen). När skarpheten framåt inte riktigt finns för att ge oss marginal, räcker det med EN sekvens med FLERA otydliga ingripanden i försvarsspelet (och KANSKE (?) en något generös domare), för att Klippan ska hitta en situation som leder till straffspark.
Erbjudande under första halvlek, om att åka hem med en poäng? Det tar vi. Konstaterandet efter match, att så blev det. Hmmm....Inte riktigt lika frestande.
Nåja, ingen kan ta ifrån tjejerna att de ALDRIG viker sig. Likaså idag. Kan vi inte bestämma skeendet, på med blåstället och gör det så j.....t vi kan för motståndarna. Egenskapen att ALLTID få ur sig sitt yttersta SKA hållas högst värderad och ett absolut måste också för spelmässig utveckling.
Att det blir godkänt för arbetsinsatsen i laget generellt, absolut. Ingen tvekan.
Ett briljant avslut av Willas, som ger oss 0-1, är fotbollsgodis. Emma, på ovan position som imf, en klapp i ryggen för gediget jobb.
Den som får Torssons gamla CD med klassiker som "Klippan Centrum" och "Det spelades bättre fotboll på Gunnar Nordahls tid" ger vi till Maja för fantastisk närvaro, vakenhet, kompromisslöshet och hårsmånen från att bli "match-hjältinna". Nästa gång sitter den!
Härligt kämpat, tjejer! Ses vi tisdag.
Rolf.
